Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


4.

Ingrid Ulfva blef död, och jarlen förgjorde sina fiender. Det frö, som asagudarna i sitt väldes afton hade lagt i jorden, fyllde sin bestämmelse, och folkungaträdet öfverskyggade nu hela landet. Knut den heliges, Harald Gilles och Sverkrarnas och Erikarnas ättesköldar hängde på grenarna som eröfrade segertecken. Herrar och menighet lyddes omkring stammen med hopp eller förskräckelse till hvart sus i löfkronan. Bådade det ondt, fanns ingenting lefvande i landet, som fick sin ro sparad. Härskri och härblåsning jagade då boskapen från betet och räfven från lyan. Ax och örter förtrampades, fiskarna i vattnet sågo långa tjugusessor ro fram öfver deras hufvud och sjunka och bli stående i bottendyn. Men åren gingo fort, och det kom andra tider. Harporna spelade i bjälbosalen och

46