Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
1.
Det heliga svärdet Gråne låg ännu på Holmgers graf i Sko, och ljus och skymning brottades öfver landet.
Det var dymmelonsdag och kyrkklockorna hängde stumma med bunden kläpp. Människorna hade ännu icke tvättat askan ur håret efter botgöringen på askonsdagen, och de längtade till påskmorgonens sköna fest, då de under sång åter skulle få beströ kyrkgolfvet med hackadt enris. Barnen, som visste, att de skulle risas i sängen, när de vaknade på långfredagen, gingo modstulna omkring. De mindes sedan gammalt, att det ingalunda var någon lek utan brukade sluta med ett sådant skriande, att det hördes ifrån gård till gård. Ett mörkt och tungt väder med isande blåst hade också rådt under hela fastlagen, och sinnena blefvo hårda.
1. — II1
