FOLKUNGATRÄDET
upp den i ett högt skaft och säger till dina vänner: Kom och se, kan någon lysa sig med en ståtligare fackla!… Men är du redan trött på att tala med mig? Hvarför lägger du dig i kläderna? Vill du, att jag skall gå?
— Ja, jag är trött, Algot Brynjulfsson, och jag vill sofva.
Algot Brynjulfsson ställde lyktan på bordet och stack boken under armen.
— Efter du vill bli ensam, bjuder jag en god natt. När vi komma tillbaka, jag och de andra, skola vi gå tyst. En segrare har rätt att drömma ostörda drömmar.
— Inte ens han tror längre på mig! — tänkte Magnus, då den sluge lagmannen hade gått.
Han kastade sig i bänklådan och ställde svärdet mot kanten.
När han hade legat en stund med sina tankar, raspade det sakta på dörrträt. Det lät som en hund. Magnus teg, fast utan att taga sina ögon från dörren.
Den öppnades helt litet och försiktigt, så att den icke skulle knarra. En hand sträcktes in i lyktskenet som för att mottaga något, och ett blekt ansikte blef synligt mellan två tjocka,
