qwinnoföreningens arbete för de olika missionerna o. s. w.
Och wi kunna icke nog tacka Gud för det dyra och
betydelsefulla arbete, som på dessa områden utföres af mången kristen
qwinna. Det är tydligt, att qwinnan under utöfningen af
dessa barmhertighetswerk tillika får att göra med ordet, men
det är, wäl till märkandes, alltid i privat krets. Hwad de
offentliga, gemensamma församlingarne angår, då är och
blifwer reglen: edra qwinnor tige i församlingen. Så länge
detta ord står i biblen, så länge är frälsningsarmén med sin
offentliga qwinnopredikan alldeles i strid med Guds ord. Att
denna dom träffar äfwen andra religiösa samfund än
frälsningsarmén, weta wi nogsamt, men förbättrar icke saken.
Hwad som är mot Guds ord, blir icke mera lofligt, derföre att
det eger rum hos flere. Här war nu blott fråga om
frälsningsarmén och hennes ställning till Ordet, hwarför wi icke anse
oss wid detta tillfälle böra utsträcka wår undersökning längre.
Bullret och owäsendet och det teatraliska wid Frälsningsarméns uppträdande.
Frälsningsarméns religiositet är en bullrets och owäsendets religiositet, twärt emot den sanna religiositetens karakter, som är stillhet. Den Helige Andes werk är ett stilla werk i själens djup.
De troende kallas med rätta de stilla i landet. Ps. 33: 20.
Tank på Jesus sjelf, som, såsom förut är påmindt, ända till sitt 30:de år lefde helt och hållet i stillhet i Nasareth och som också under sin offentliga werksamhet alltid bewarade stillhetens karakter, i enlighet med profetian Es. 42: 2: ”han skall icke skria eller ropa och Hans röst skall man icke höra på gatorna”.
Och huru förmanas icke de kristna till ett lif i stillhet! I 1 Thess. 4: 11 säger Paulus: ”Wi förmane eder, mina bröder, att allt mera deri (i brödrakärleken) förkofras och att sätta eder ära i att wara stilla och sköta edert eget arbete”. Och Petrus säger om qwinnans rätta prydnad, att ”den är
