Sida:Frälsningsarméns öfwerensstämmelse.djvu/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
28


qwinnoföreningens arbete för de olika missionerna o. s. w. Och wi kunna icke nog tacka Gud för det dyra och betydelsefulla arbete, som på dessa områden utföres af mången kristen qwinna. Det är tydligt, att qwinnan under utöfningen af dessa barmhertighetswerk tillika får att göra med ordet, men det är, wäl till märkandes, alltid i privat krets. Hwad de offentliga, gemensamma församlingarne angår, då är och blifwer reglen: edra qwinnor tige i församlingen. Så länge detta ord står i biblen, så länge är frälsningsarmén med sin offentliga qwinnopredikan alldeles i strid med Guds ord. Att denna dom träffar äfwen andra religiösa samfund än frälsningsarmén, weta wi nogsamt, men förbättrar icke saken. Hwad som är mot Guds ord, blir icke mera lofligt, derföre att det eger rum hos flere. Här war nu blott fråga om frälsningsarmén och hennes ställning till Ordet, hwarför wi icke anse oss wid detta tillfälle böra utsträcka wår undersökning längre.





VII.

Bullret och owäsendet och det teatraliska wid Frälsningsarméns uppträdande.


Frälsningsarméns religiositet är en bullrets och owäsendets religiositet, twärt emot den sanna religiositetens karakter, som är stillhet. Den Helige Andes werk är ett stilla werk i själens djup.

De troende kallas med rätta de stilla i landet. Ps. 33: 20.

Tank på Jesus sjelf, som, såsom forut är påmindt, ända till sitt 30:de år lefde helt och hållet i stillhet i Nasareth och som också under sin offentliga werksamhet alltid bewarade stillhetens karakter, i enlighet med profetian Es. 42: 2: ”han skall icke skria eller ropa och Hans röst skall man icke höra på gatorna”.

Och huru formanas icke de kristna till ett lif i stillhet! I 1 Thess. 4: 11 säger Paulus: ”Wi förmane eder, mina bröder, att allt mera deri (i brödrakärleken) förkofras och att sätta eder ära i att wara stilla och sköta edert eget arbete”. Och Petrus säger om qwinnans rätta prydnad, att ”den är