Hoppa till innehållet

Sida:Från Eldslandet.djvu/150

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
121
ONAINDIANERNA.

vid Striderna på Eldslandet, fingo något nämnvärdt straff. Men indianfrågan hade nu en gång blifvit upptagen och diskuterad i landets press, och i sak fingo till sist missionärerna rätt, i det flertalet fångade indianer öfversändes till dem.

Här må nu följa en kort skildring af detta folks lefnadssätt, så vidt det varit mig möjligt att få kännedom därom.

Onaindianerna äro ett fullständigt nomadfolk. Man kan indela dem i flera stammar eller tribus med något, fastän obetydligt, afvikande språk, hvilka stundom bekriga hvarandra. Sällan samlas emellertid en hel stam, utan de lefva i små grupper



af några få familjer, som på en skyddad, välbelägen plats uppslå sina enkla »bopålar». Deras förnämsta sysselsättning — nära nog deras enda — är att anskaffa föda. Männen ha på sin lott att döda guanacon. För detta ändamål lägga sig de skickligaste bågskyttarne i bakhåll i närheten af de vägar, där guanacon brukar passera. De öfriga försöka att genom skickliga rörelser drifva djuret åt detta häll, där det hälsas af pilar, som sällan fela. Det sårade djuret störtar i väg men eftersattes af hundarna, som hittills sparats; ofta upphinnes det, eller också