bestodos: två gånger om dagen, kl. 11 och kl. 6, soppa af preserverade grönsaker och kålrötter samt fårkött, tillagadt på svagt varierande sätt, med potatis eller maccaroni, samt därjämte ett glas af billigaste chilenska landtvin eller än oftare af den inhemska eldsländska drufvan, berberisbären, hemtillagadt vin. Det var emellertid ett gladt bord, skämt och prat, fast kvickheterna blefvo något grofva och på kort tid också litet utnötta och enformiga. Det var ju ej så mycket man hade att tala om annat än om ombytena med vakttjänstgöringen, som dag och natt turvis sköttes af tvenne poliskommissarier. Och här likasom så ofta, när personer äro instängda tillsammans på en isolerad plats, vann icke samvaron på den oenighet, som var rådande bland dem, som skulle sköta samma tjänst.
Det finnes två slags människor i Ushuaia, nämligen regeringens tjänstemän och de, som bero af dem, samt de, som idka handel. Till de förra höra guvernören och hans sekreterare, polischefen, fredsdomaren samt ingeniörer m. fl., och vidare underofficerare, soldater och polismän, hvarjämte man hit får föra de tämligen talrika deporterade och fångarne. Man tycker, att på en plats, där polismännen äro i absolut majoritet, borde lugnet ej ofta störas, men så är ej händelsen; för att omväxla med det enformiga lefnadssättet, som ej ens lifvas upp genom tillräckligt mycket arbete, anordnas slagsmål och oväsen ganska ofta, och det fastän straffen, åtminstone för de deporterade, ofta förefalla barbariskt hårda, bestående t. ex. i förvisning till obebodda öar, inspärrning på fångkost i en omöblerad, oeldad skrubb midt i vintern o. s. v. — Invånarne af den senare klassen äro mindre talrika, men flera af dem äga en god ställning, särskildt efter guldperioden för några år sedan, då omsättningen var liflig, prisen höga och en särdeles lönande byteshandel med guldet bedrefs. Nu förtjänar man mest på spritdryckerna, och alla ha i förening med handelsboden en utskänkningslokal med biljardrum. På dessa samlas särskildt om kvällarna hela befolkningen, och annan omväxling har man ju i hvardagslag icke. De största händelserna äro emellertid, när ångbåten kommer från Buenos Aires, vanligen en gång i månaden. Då kommer post, efterlängtad sedan länge, då komma vänner bland båtens officerare och manskap, bringande nyheter ifrån världen, då komma också proviant och förråd af alla slag till omväxling i enformigheten. Nu äro förhållandena väl något bättre, men ända till sista tiden har dock mer än en gång inträffat, att alla förråd tagit slut, så
