framgång. För öfrigt har man funnit flera andra lofvande kolförekomster inom området, t. ex. å Eldslandet söder om Bahia Inútil och vid Skyring Water.
Vid mitt första besök i Punta Arenas anlände jag, såsom förut skildrats, med kustångaren från Porvenir. Jag hade naturligtvis ej kunnat underrätta mina kamrater, men då denna ångare blott ankommer en gång i veckan, så var jag likväl väntad af dem. Med min sadelväska, som utgjorde hela packningen, steg jag ned i en af de små väntande roddbåtarna, betalade för de få årtagen 2 pesos och stod snart på landningsbryggan, första gången tagande den yttersta söderns hufvudstad i ögonsikte. Hvar Ohlin och Dusén bodde visste jag visserligen ej, men Kosmoshotellets stora gulmålade, plåtbeklädda tvåvåningsbyggnad, som reser sig genast midt öfver hamnkajen, föll mig strax i ögonen, och dit styrde jag mina första steg. En hörndörr leder in till ett vidlyftigt, helt och hållet med buteljer och flaskor klädt »bar»-rum, där en ung man stod bakom en lång disk. Först tilltalade jag honom på spanska, men då jag därvid märkte ett något tveksamt uttryck i hans ansikte, förändrade jag genast samtalet till tyska. »Bo 'los doctores suecos' Ohlin och Dusén här?» — »Ja, det göra de.» — »Äro de inne för tillfället?» — »Nej, de äro ute och titta for att se, om Nordenskjöld kommit.» — »Det är just jag, som är Nordenskjöld.» — En hastig, misstänksam blick på mitt ansikte och mina kläder efterföljdes ögonblickligen af en artig bugning. — »Åh, det var mycket roligt; välkommen hit, vi ha länge väntat er. Vill ni kanske stiga upp och se, om ni kan få ett bra rum.» Därmed var första bekantskapen i Punta Arenas gjord. Det dröjde ej länge, förrän Ohlin och Åkerman kommo in, och i sällskap med hotellets ägare, som också skyndat till, tömdes inom kort den första skålen för expeditionens och för stadens välgång.
De dagar, som det första besöket i Punta Arenas varade, användes mest till visiter. Guvernören don Manuel Señoret, capitan de navío (kommendör) i chilenska flottan, till hvilken jag medförde en mängd anbefallningar, en utmärkt gentleman, mottog mig synnerligen vänligt, likasom han redan förut för de zoologiska arbetena ställt allt, som kunde önskas af båtar och folk, till vårt förfogande. Han lofvade också genast att i februari sända en ångare för att hämta oss i Páramo — ett icke ringa löfte, när det gällde så aflägsna trakter i ett främmande rivaliserande land. Så besökte jag tyske konsuln, herr Stubenrauch,
