Hoppa till innehållet

Sida:Från Eldslandet.djvu/197

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
162
ÅTTONDE KAPITLET.

yttre världen, och de extraordinära ångare, krigsfartyg och dylikt, som ej sällan passera förbi och ofta föranleda festligheter bland de forna inbyggarne i det land de representera. Och sist må ock sägas, att det är officerarne på de i Punta Arenas stationerade krigsfartygen, som spela den allra största rollen i stadens lif. Förvisade hit från hem och familjer under ett antal månader, göra de sitt bästa att vända upp och ned på staden, som också gör ett betydligt mera dödt och stillsamt intryck vid de tillfällen, då hamnen ligger tom.

Det är Magellanssundets stora betydelse för världshandeln, som i första hand gjort dess omgifningar så mycket rikare befolkade än de ofantliga landsträckorna norr ut. Vägen mellan Montevideo och Valparaiso förkortas genom denna passage med åtminstone 300 sjömil, oafsedt den stora vinst, som ligger i att med lastade fartyg undvika den stormiga och farliga passagen kring Kap Horn. Sundet är dessutom till största delen så rent och klippfritt, att man kan färdas äfven om natten, och därför går ej mycken tid förlorad genom väntan. Annorlunda förhålla sig i detta hänseende de trånga och mindre bekanta patagoniska kanalerna, som också undvikas af de snabbgående postångfartygen. Det måste vidare uppfattas som en fördel att kunna afbryta den minst 11 dygn långa färden mellan de båda ofvannämnda hamnarna med ett uppehåll i en så bekvämt belägen hamn som Punta Arenas.

Emellertid återstå likväl flera svårigheter vid färden genom sundet. För segelfartyg kan det icke användas, men det har varit mycket tal om att upprätta ett bolag af bogserbåtar för att hjälpa sådana att komma fram på denna väg. Från båda sidor är inloppet i sundet i dimmigt väder tämligen svårt och stundom omöjligt, men detta har från västsidan afhjälpts genom den år 1896 färdigbyggda fyren på Evangelistas. Detta af Chiles regering, på särskildt initiativ af presidenten Montt utförda arbete kan nästan anses för ett af världens underverk. Den lilla klippholme, där fyren reser sig, är sannolikt den stormigaste och dimmigaste af människor bebodda plats på jorden. Under ett års tid hade man enligt uppgift här haft 361 regndagar, och solen hade man sett blott något tiotal gånger. För att under arbetet uppehålla förbindelsen med Punta Arenas, hade man köpt en särskild liten ångare af extra stark konstruktion, men denna kunde ej själf komma intill klippan utan måste i en närbelägen hamn afvakta gynnsamma tillfällen att i båtar sända ut folk,