Sida:Från Eldslandet.djvu/234

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
195
PÅ UPPTÄCKTSFÄRD I SYDPATAGONIEN (forts.).

och därför blef upphunnen. Vårt köttförråd hade tagit slut, och därför satte vi efter drefvet, hvilket för öfrigt är nödvändigt, om man ej vill riskera, att hundarna skola gå förlorade. Då vi kommo fram, stod han ännu upprätt och gjorde svaga försök att med hufvudet afvärja sina förföljare, som redan börjat äta på hans sidor och hals. Ett knifstyng gjorde slut på hans lif, och vi medtogo det bästa köttstycket, som på kvällen blef stekt. Men trots bristen på lifsmedel kunde ingen förtära en bit, så läderartadt hårdt och förtorkadt var detta kött. De unga djuren äro emellertid bättre och bilda en angenäm omväxling mot det aldrig växlande fårkött, som man i de befolkade trakterna erhåller.

Det är emellertid egentligen de små ungarna — de, som äro några veckor gamla, och för öfrigt äfven de, som ännu ej äro födda —, som den hufvudsakliga jakten gäller. Vid denna tid kunna djuren med lätthet injagas med en god häst, utan hjälp af några hundar, äfven om detta stundom kan bli en vild jakt, som samma häst ej gör om särdeles många gånger på samma dag. Vid denna ålder är djurets fäll utomordentligt mjuk och fin, och af de hopsydda skinnen förfärdigas ett slags mantlar, »quillangos», som bilda en af de viktigaste exportartiklarna från området. Tretton djur åtgå vanligen till en sådan fäll af medelstorlek, hvilken i Punta Arenas säljes styckevis till omkring 2 pund sterling.

Hundratusentals djur få årligen sätta lifvet till för denna ganska lönande jakt, och många hvita vistas under december och januari enkom för densamma ute på pampas. Ännu ifrigare bedrifves den af de patagoniska indianerna, som finna sin viktigaste förvärfskälla i att sälja skinnen till de hvita uppköparne. De fällar, som indianerna själfva förfärdigat, utmärka sig genom sina på baksidan i bjärta färger utförda målningar, som förekomma i de mest skilda mönster, hvilka emellertid numera åtminstone ej torde ha någon annan betydelse än såsom prydnad.

De hjordar vi påträffade hade troligen tagit sin tillflykt dit in efter att ute på slätten ha blifvit jagade af indianerna. Vi påträffade under vår senare färd flera indianläger, och det var med ett särskildt intresse jag där gjorde en om än flyktig bekantskap med de utdöende, fåtaliga kvarlefvorna af en bland jordens ryktbaraste och intressantaste folkstammar. Det är präktiga, högresta, kraftfulla gestalter, och öfver dem alla hvilar en viss lugn härskarhållning, som är vida skild från det vilda intryck, som deras nära släktingar från Magellanssundets sydsida göra.