Det är så ytterst vanligt äfven bland de européer, som äro tämligen bekanta med nutidens geografi, att med en axelryckning tala om »de sydamerikanska republikerna» såsom de karakteristiska länder, där röfverier och revolutioner, plundring af statsmedel med åtföljande statsbankrutt äro den normala regeln, och talar man därjämte om invånarnes artighet mot främlingen, så länge han behöfver visa denna endast i ord, så anser man sig ha gjort rätt också åt deras bästa egenskap. Att denna dystra tafla någorlunda motsvaras af verkligheten i en del tropiska republiker har jag knappast skäl att betvifla, men sällan är väl orättvisan att skära alla öfver en kam så stor som i detta fall. Redan om Argentina torde man kunna säga, att åtskilliga af de uppräknade egenskaperna synas bättre än på dem passa för republiker, som anse sig stå oändligt högre på civilisationens höjder än de sydamerikanska, men ännu mer gäller detta om Chile, hvars invånare antagligen i mångt och mycket stå högst bland alla folk med romanskt språk utanför Europas gränser.
Trots det stora tillmötesgående, hvarmed jag i Chile städse mottogs, voro dock förhållandena icke sådana, att jag behöfver frukta att vid detta omdöme vara ledd af personliga skäl, och man behöfver trots dylikt tillmötesgående icke vara blind för det chilenska folkets många och stora fel. Orsakerna till dess öfverlägsenhet äro emellertid många och kunna väl icke framläggas utan en fullständig redogörelse för chilenernes historia samt andliga och kommersiella lif. Mycket medverkar landets utmärkta klimat, som ingenstädes inom det egentliga Chile, där hettan i alla trakter modereras af hafvets inflytande, är tropiskt, hvarförutom stora sträckor i södern äga ett fullständigt tempereradt klimat. Mindre inverkan spårar man af naturbeskaffenheten, ty fastän Chile såsom bergland kan täfla med alla andra på jorden, så äro dock chilenerna icke något bergfolk; man finner icke bland dem norrmannens och schweizarens frihetssinne och stolthet öfver sina bergstoppar. Men på ett annat sätt ha dessa berg inverkat på invånarnes karaktär. I nästan alla andra länder i Amerika, dit de europeiska kolonisterna kommo, funno de före sig antingen förvekligade infödingar, som med lätthet underkufvades och snart utdogo, eller ock funnos innanför kustområdet vidsträckta landsträckor, dit indianerna drogo sig tillbaka och där de ännu lefva, om de ej i senaste tid utrotats med gevär och kulsprutor. Ingenstädes voro striderna så svåra som i Chile, hvars härdiga stammar, och bland dem särskildt araukanerna,
