Sida:Från Eldslandet.djvu/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
17
FRÅN BUENOS AIRES TILL ELDSLANDET.

delar öfverallt lika och endast 13 meter, medan kvarterens bredd och afståndet mellan gatorna är regelbundet något öfver 100 m., hvilket ju jämförelsevis är alldeles för mycket. Kommer så härtill, att hvarje gata har sin spårvägslinie, där vagnarna på hvarannan gata omväxlande gå i motsatta riktningar; Buenos Aires har ju också blifvit kalladt spårvägarnas stad, en egenskap som det dock delar med flertalet städer i Sydamerika. Det värsta är emellertid, att dessa spårvägar aldrig fungera rätt utan ständigt råka i olag, men man kan icke undra därpå, om man en förmiddag sett lifvet på Rivadavia. Där t. ex. se vi en af dessa otympliga, obehagliga, på dessa smala gator så olämpliga och opraktiska, väldigt stora kärror, lastade upp i jämnhöjd med husens andra våning och förspända med tre hästar, den ena i långt anspann framför de båda andra. Kusken har tydligen försökt att vända, men nu har han trasslat in sig, så att han ej kan röra sig, och hela gatan stänger han af. Bakifrån har en annan lika stor vagn kört fram och sökt tränga sig förbi men misslyckats, och trängd af de nya skaror af åkdon, som städse samla sig, kan han nu ej komma vare sig fram eller tillbaka. Från andra sidan kommer spårvagnen och vill också den komma förbi; det befinnes omöjligt, och nu måste den rygga tillbaka, men hjulen glida ut af skenorna, och där står äfven den orörlig, stängande vägen för de nya vagnar, som städse strömma till. Det är en scen, där människan förefaller lika maktlös som i striden mot naturkrafterna på en vredgad sjö, och dock se vi den snart reda upp sig för att nästa minut åter upprepas på ett annat ställe.

Till de viktigaste gatorna höra, utom Rivadavia, Victoria, Esmeralda, Bolivar och flera andra. Till Plaza Victoria utmynna emellertid två andra gator, som, om de än ej äga samma betydelse som de nämnda för samfärdseln, dock äro ej mindre viktiga pulsådror än dessa för Buenos Aires' gatulif. Den ena är den praktfulla, breda Avenida de Mayo, som till en sträcka af bortåt två km. nyligen anlagts, rakt genomskärande den svit af kvarter, som bildar fonden och fortsättningen af Plaza Victoria. Dess anläggande har kostat ofantliga summor, och många tviflade från början, att verket någonsin skulle kunna genomföras, men redan nu är denna uppfartsväg med sina ståtliga stenhus i 6 — 8 våningar, sin breda, träbelagda yta, sina rymliga, trädbevuxna trottoarer, utefter hvilka en rad eleganta kaféer blifvit anlagda, samt sin präktiga belysning af

O. Nordenskjöld. Från Eldslandet.2