Hoppa till innehållet

Sida:Från Eldslandet.djvu/282

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
233
CHILE OCH CHILENERNA.

I vetenskapligt hänseende är Chiles natur mycket litet känd. Invånarne själfva intressera sig för dylika studier lika litet som argentinarne, hvilka åtminstone satt en nationell stolthet i att göra La-Plata-museet till det yttre lika rikt utrustadt som någon af de stora institutionerna i Europa eller Nordamerika. Däremot visa chilenerna ett djupare intresse för grundlig forskning i den utomordentliga välvilja, som i handling visats de vetenskapsmän från främmande länder, som kommit dit öfver för att göra studier. I Argentina är denna välvilja blandad med en afund, som öfvervinnes blott af förhoppningen att omtalas i världen såsom ett land af vetenskapsälskare, en äflan som däremot framträder mycket mindre i Chile.

Härmed sammanhänger, att undervisningen står mycket högre i detta senare land. Som instruktörer för sin armé ha de engagerat tyska officerare, och samma tysta erkännande, att man ännu har mycket att lära från andra håll, har tagit sig form däri, att främmande lärare inkallats för nästan alla de högre undervisningsanstalterna.

Jag har hört många forskningsresande uttala sin beundran öfver det tillmötesgående, som i Chile visats dem af regering och enskilda, men säkerligen har ingen haft så goda skäl för ett sådant uttalande som vår svenska expedition. Våra syften voro af rent teoretiskt intresse, och man måste erinra sig, att vi gjorde vår utrustning i Argentina, arffiendens land, och att många af våra resor gällde argentinska hamnar. Och likväl stodo under månader de små krigsskeppen i Magellanssundet till vår fria disposition; tusentals sjömil tillryggalades uteslutande för vår räkning, och hvarken omkostnader eller besvär utgjorde i regeln några hinder för uppfyllandet af de önskningar, som vi för fullföljandet af våra syften framställde till deras myndigheter. Naturligtvis voro icke alla lika tillmötesgående, men å andra sidan var det många tillfällen, då verkliga uppoffringar gjordes för underlättandet af våra arbeten.

Det var icke långt ifrån att chilenerna på ett ännu mera påtagligt sätt visat sitt intresse för de syften, vår expedition fullföljde. I och för sig saknar denna fråga fullständigt all betydelse, men då den ger mig tillfälle att vidröra några synnerligen intressanta drag i Chiles nuvarande politiska lif och då den äfven i öfrigt är mycket karakteristisk för dess ledande stånd och personer, så må det tillåtas mig att tämligen utförligt stanna vid densamma.