Sida:Från Eldslandet.djvu/82

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
65
I DET NORRA ELDSLANDET.

var bevuxen af rikt gräs och prydd med blommor och buskar ar den s. k. mata blanca, en art Chilotrichum, en å skyddade ställen inom skogsområdet ända till manshög buske med massor af prästkragliknande blommor, som just nu började slå ut. Mot middagstiden kommo vi till en byggnad, belägen vid Pantanofloden och tillhörig Springhill. Där var för ögonblicket godt om folk ute på resa. bland dem äfven den man, hvars hus vi gästat föregående natt. De hade slagit sig ned för att hvila ut och inbjödo oss att taga en klunk ur konjaksbuteljen, som de medförde. Under tiden tillagade José af vildgåsägg, som han funnit, ett slags pannkaka, som smakade oss alla särdeles väl.



Så fortsattes ridten, och två timmar senare voro vi i Springhill, en af de största och först anlagda estancior i Eldslandet. Framför oss ligger en vidsträckt slätt, som sträcker sig ända nedåt hafskusten och där tusentals får och hundratals kor vada ända öfver knäna i gräs. Vid foten af några kullar ligger själfva estancian, en stor, rymlig byggnad af järnplåt, omgifven af talrika arbetarbostäder och ekonomibyggnader: det är ju också en egendom med 25,000 får vi ha framför oss. Vi redo fram till hufvudbyggnaden; jag sade mitt namn och inbjöds efter vildmarkens sed utan några formaliteter af ägaren, mr Wales, att stiga in och slå mig ned i ro. Lika stort tilltaget som det yttre ter sig, lika bekvämt är det inre, och efter de senaste veckornas resor och besvär var det en riktig njutning att slå sig ned i en bekväm stol vid kakelugnen i den stora matsalen, där vi snart därefter intogo en måltid, den

O. Nordenskjöld. Från Eldslandet.5