Westerås’ stift och jämte ännu tjänstgörande lektorn i naturvetenskap, Thedenius, enda år 1871 lefvande af hela den ordinarie lärarepersonal, som trettio år förut skötte undervisningen. Lektor Eurén läste teologi och grekiska, var rask och verksam, kvick, ofta sarkastisk, stundom bitande skarp, aldrig gäspande oftare än under den förargliga eftermiddagslektionen mellan kl. 3 och kl. 4, strax efter middagsmåltiden, då äfven en aldrig så vaken grek kan finna själfva Odyssevs’ irrfärder något sömngifvande. Lektor Eurén var en förträfflig lärare och lefver ännu i tacksamt minne hos dem som haft lyckan att ega hans handledning.
På gymnasium fans den tiden en karrikatyrtecknare hvilken ej hade försyn för själfva katedern. Mellan honom och lektor Eurén fördes en polemik, aldrig med ord, men med blyertspenna. Så snart karrikatyrtecknaren svängt till med en gubbe i fönstret närmast katedern eller på själfva dennas öfversta bräde, skref lektorn något kvickt ovett under gubben, och så fortsattes länge nog, om också ej in infinitum, såsom lektor Rabe uttryckte sig.
Lektor Rabe var den andre af de raske i början af 1840:talet och kanske ännu raskare än Eurén, ty han var tio år yngre än denne. Rabe började höstterminen 1841 läsa latin med Stockholms gymnasister. Ordinarie lektor var då ännu mag. Dahlstedt, men han tjänstgjorde icke.
Höstterminen 1840 hade sedermera professorn i grekiska literaturen vid Upsala universitet, d:r Johan Spongberg, vikarierat i latin och förvånat den tidens gymnasister med det för dem då ännu obekanta nyitalienska uttalet af det romerska språket. Hr Spongberg var, såsom man väl kan föreställa sig, en förträfflig latinare, men hade sina små egenheter, som den
