vår vän. Huru vida detta var hans fel eller vårt, vill jag lemna oafgjordt. Äfven han är död. Hvile han i frid! Anmärkningsvärdt är, att af vår periods gymnasii-lärare hade tre namnet Jonas.»
»Och gamle Wickström sedan, professorn, för hvilken vi läste botanik och hvars peruk på en botanisk utflygt fastnade i en hagtornsbuske i Karlbergsparken. Han efterträddes dock snart af nuvarande lektor Thedenius.»
»Nämna vi så hr Abraham Mankell, vår sånglärare, så tror jag, att vi låtit de gamle vördade passera revy. En annan tid har kommit, men ännu en gång äro vi församlade i det gamla läroverkets salar.»
Nu kom en tredje herre och sällade sig till de två. Han var mycket äldre än desse.
»Herrarne tala om hvad som inträffade för tre årtionden sedan,» sade han, »men ni äro mycket unga, märker jag. Det är om hvad som hände för fem tiotal sedan som jag skulle kunna tala. Låt oss vara till samman!»
Det var den 4 Oktober 1821, som Stockholms gymnasium öppnades och invigdes. Lärarepersonalen bestod då af fyra lektorer, en adjunkt och en kantor. De fyra voro förre rektorn i då upphörda Storskola, mag. Petrus Alm, teolog. d:r Josef Wallin, sedermera kyrkoherde i Klara, samt magistrarne Lars Magnus Enberg och Jonas Lundstedt. Adjunkt var magister Sven Lundblad och kantor Anders Rothman, kantor i Storkyrkan, hvartill kom professor Wickström såsom lärare i naturvetenskap.
Bland de lärjungar som utgjorde första uppsättningen var med. d:r F. Tholander primus. Förutom honom vistades ännu 1871 i Stockholm amiralitets-kammarrådet P. O. Bäckström, känd äfven såsom lyckad författare och bland annat utgifvare af »De europeiska
