tar jag emot. För friherrinnan in i salongen! Hur skall jag nu hinna med mina många visiter?»
Friherrinnan satt redan i salongen och bläddrade i ett album. Fru Charmante sväfvade in. Som värdinna var hon utmärkt, och de bägge damerna slösade med vänskap. De voro bägge förtjänta däraf och bägge hade outtömliga förråd.
Hvad ville friherrinnan? Hon ville göra visit. Är det ej tillräckligt?
Man anmälde grefvinnan Z.
De bägge damerna sågo på hvar andra med en liten min af det obeskrifliga slaget. De skrattade till och med. Och så fördes grefvinnan in. Nya vänskapsscener uppfördes. Hvar och en kunde sin roll, och samspelet var ypperligt.
»Nå, har ni hört den stora nyheten?» utropade grefvinnan.
»Hvilken menar ni?»
»Å, den hör till våra små chroniques scandaleuses. Ni vet, att det skall bli stor bal på hofvet på furstens födelsedag.»
»Visserligen veta vi det,» utropade friherrinnan och värdinnan. »Skulle det vara den stora nyheten?»
»Tålamod, mina damer! Ni veta sannolikt inte, hvem som blir bjuden på den balen.»
»Ni och vi och många flere af societeten naturligtvis.»
»Det är troligt, men detta tyckes ej vara nog. Vår societet är ej tillräcklig längre. Hans furstliga höghet, den regerande storhertigen, behöfver utvidga kretsen af sina umgängesvänner. Han väljer dem ej längre bland tronens försvarare.»
