»så är det ju ganska pikant. Det kan lära sådant där folk att ej flyga högre än vingarne bära. Fröken Aurore, vi må ta oss i akt för att låta dem växa oss öfver hufvudet.»
»Har ni hört talas om det nya sällskap som bildat sig i staden?» frågade en afton en af de herrar som värdigats med ynnesten att bjudas till diner hos fru Charmante, ehuru han egentligen icke hörde till societeten.
»Hvilket sällskap?» sporde fru Charmante, hvilken kände sig orolig öfver, att något sådant kunnat undgå henne.
»Å, det lär vara ett hemligt sällskap, som gjort till sin uppgift att taga reda på hvar och en som sprider ut en osanning, genom hvilken någons goda namn och rykte kan lida, samt att utan miskund i offentliga opinionen brännmärka honom eller henne.»
»Hu, det var ett förskräckligt sällskap!» utropade fru Charmante helt obetänksamt och såg ganska upprörd ut. »Ni må väl inte höra till det sällskapet, min herre?»
Den tillfrågade smålog på ett sätt som ej var alldeles lugnande.
»Ni skulle kanske vilja brännmärka dem som berätta en helt oskyldig chronique scandaleuse från vårt furstliga hof till exempel?» sade fru Charmante som åter hemtat sig och kunde småle som vanligt. »Jag har dock hört sägas, att ni är republikan, min herre. Det vore rätt lustigt, om furstarne slutligen skulle tagas i försvar af republikanerne.»
»Republikan eller inte, hennes nåd, så tillhör det hvarje hederlig person att taga i försvar den som förtalas, vore han äfven furste, samt att framför alt demaskera den som förgiftar en kvinnas goda namn och rykte.»
