ett lockande utseende, så har man ingenting för de kol man bränt och man förlorar allmänhetens förtroende. Det är därför ganska lugnt, när de politiska ryktena få påsklof. Då behöfver man icke äta sig förderfvad på de anrättningarna.
Mycket mindre skadligt är det att förtära ett halft tjog påskägg, i synnerhet om de äro naturliga. De onaturliga, vi mena de konstgjorda äggen, hafva ännu icke kommit riktigt i bruk här i landet. Dock träffar man äfven hos våra sockerbagare ett och annat konstägg, som kunde förtjäna att läggas bredvid de underbara ägg hvilka man ser i Paris på denna tid af året. Äfven Paris har sina naturägg, det är sant, men, oaktadt de granna färger i hvilka skalen äro målade, väcka de icke uppseende bredvid dessa praktfulla prof på yrkesskicklighet och konstslöjd som utställas af mästarne inom la haute confiserie och till hvilka vi troligen ännu hafva ganska långt, vare detta sagdt utan att vilja såra dem som här i Sverige försötma lifvet.
Ännu längre hafva vi kanske till dess man här hittar på att i påskägg skänka bort ej blott de dyrbaraste, utan äfven de mest storartade gåfvor. Att skänka ett par örhängen, ett par skjortknappar eller till och med ett armband och andra småsaker i guldsmedsväg, inlagda i ett ägg, det har man kunnat hitta på äfven hos oss, men ännu har man ej fallit på den tanken att gifva en kalesch eller ett par hästar i ett ägg. Man har icke ens hittat på att i ett påskägg skänka bort en förmaksmöbel, ett piano eller ett litet sommarnöje, utgånget från Ekmanska fabriken.
Tänk, om man kunde stoppa in en hel ministère i ett påskägg och gifva svenska nationen på påskafton!
