han är mera superbe än londonkonduktören och gör sig icke så mycket omak. Bägge äro dock fullmogne män, under det att en omnibuskonduktör i Stockholm är ett barn, af hvilket ingen af ofvan nämda goda egenskaper kan med billighet fordras. Det är ett barn som ej häller har hopp att vinna befordran, ty då det varder yngling är det slut med tjänsten hos de stockholmska omnibusarne, hvilka tagit till regel att använda små gossar, som på den platsen äro i det närmaste odugliga, i stället för fullväxta personer, som kunna uträtta något.
Så stod det till med de gamla stockholmska omnibusarne och så står det till med dem ännu, fastän spårvagnarne snart väl göra dem alldeles öfverflödiga. Nu mera säger man icke: »Det är för backigt».
Man har kommit från den förevändningen, som egentligen icke är annat än de obotfärdiges förhinder. Man säger nu: Visst ha vi backar, men de kunna kringgås, minskas, utjämnas.
——————