Hoppa till innehållet

Sida:Från Stockholms synkrets.djvu/172

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Forntid och framtid.
(April 1875.)


Det kommer en tid, då man skall förvåna sig öfver att en god del af svenska folket ville hällre hafva smutsiga och trasiga papperslappar än snygga silfverslantar.

»En krona i papper! Nej, det var då för tokigt!» skall ungdomen utropa. Framtidens ungdom kommer naturligtvis att vara fullkomligt hemma på det finansiela området, och lagarne för penningomloppet och myntförhållandena har den ungdomen på sina fem fingrar.

»Tänker farfar, att vi skola tro något så orimligt?» spörjer ungdomen och skrattar.

»Som jag säger,» bedyrar farfar, »och det äfven efter guldmyntfotens införande.»

»Nå, hur bar man sig då åt med inlösningen?» spörjer ungdomen vidare och tänker snärja farfar och komma på honom med tvetalan.

»På sedlarne stod det», försäkrar farfar med fullkomligt allvar, »att Sveriges riksbank inlöser, vid anfordran, denna sedel å krona En krona med guldmynt enligt lagen om rikets mynt af den 30 Maj 1873.»


11