Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
11
MYCKET VÄSEN FÖR INGENTING
»Usch, det otäcka Aftonbladet!» sade Kristin, under det hon drog korken ur en halfbutelj öl. »Det höll på att skrämma i hjäl mig . . . Men drick nu, lille Jensen, och tala om något trefligt!»
Hvar enda Kristin i hela staden stälde till kalas, och de som vistades på sommarnöje skaffade sig tillfälle att komma in till staden och taga del i kalaset, där Jensen var »schangtilare» än någonsin, smalare om lifvet än någonsin och talade norska gudomligare än någonsin.
Det var en utmärkt lyckad bjudning, där man dansade och sjöng »boer jeg på det höje Fjeld» i en bottenvåning i Stora Gråmunkegränd och roade sig utomordentligt ända till dess Jensen måste gifva sig af till kasernen.
Unionen var räddad.
——————
