följa med och Lina har sin ljusa, allra nyaste sommarklädning.
Frukta ej, att uppfinningarna skola stanna vid fick-spislar som behöfva vanlig eld, ej ens vid dem som arbeta vid gas eller dylikt. Nej, vi hafva kommit så långt, att vi, d. v. s. vår tids snillrike uppfinnare, hafva hittat på att tvinga solen själf att göra tjänst vid köksspiseln.
I Société d’encouragement i Paris har en hr Mouchot nyligen förevisat några apparater för ett praktiskt användande af solens värme. Med tillhjälp af dessa apparater, små till formatet, stekte hr Mouchot på några få minuter en kotlett, kokade kaffe o. d.
Så lyder en underrättelse från Paris i all sin enkelhet, men ock i all sin storartade framtidskraft. På några få minuter stekte Mouchot — gud välsigne mannen och låte honom få all möjlig uppmuntran af Société d’encouragement — en kotlett, kokade kaffe o. d.! Hvad hr Mouchot kunde åstadkomma, det kan väl litet hvar göra efter, blott man har en smula sol att tillgå.
Har man ej sinne för sällskap, är man kanske en ohjälplig ungkarl, så tager man, som sagdt, spiseln i ena fickan och ångslupen i den andra, stoppar födoämnena i form af ett par burkar konserver under armen och gifver sig af alldeles ensam. På den lilla holmen har man solen till sin köksa.
Skulle man kunna önska sig skönare? Kan något mer oberoende lif tänkas?
Men, om det skulle mulna? Det vore grym otur.
——————
