Drickspengar.
(Juli 1877.)
Ännu lefva personer som kunna minnas när man
i Stockholm icke gaf några drickspengar, om icke
möjligtvis åt Annette på Blå Porten, Jeanette på
Stallmästargården och Lisette på Hagalund. På stadens källare
var det visst icke brukligt, ej ens på Lyktan eller hos
Ryswijks.
Men tiderna ändras. Nu finnes blott en enda källare i Sveriges hufvudstad på hvilken man slipper från drickspengar, under det man t. ex. hos Rydbergs utsätter sig för sura miner och dålig uppassning, i fall man ej gifver mer än 10 öre. Herrar vaktmästare tyckas ej komma ut med god uppassning under 25 öre.
Det är för öfrigt ej blott för den nödtorftiga uppassningen man måste betala, utan äfven för att man skall vara säker på att icke hatt och öfverrock stjälas bort.
I Paris, Wien och andra stora europeiska städer gifver man aldrig ut något för att få behålla sin hatt och sin öfverrock. Där känner man ej till en sådan barbaresk-tribut. I Berlin finnes den ej häller mer än på ett enda ställe: i Poppenbergs restaurant. Men i Stockholm? Där måste
