Söndagseftermiddagarne i synnerhet är salongen särdeles mycket besökt. Folk af alla klasser anlita den samma, och man ser t. ex. soldater komma dit för att ur lånbiblioteket hemlåna böcker, hvilka de mycket ordentligt återlemna. Topelii »Fältskärns berättelser», Erckmann-Chatrians romaner och Marryats skildringar äro de af krigsmännen mest omtyckta böckerna.
För fruntimmer fins ett särskildt rum, men detta skulle kunna anlitas långt mera än hvad, såsom vi tro oss veta, nu är fallet. Stockholms läsesalong är lyckligtvis ett område där kvinnan vågar visa sig utan någon skyddsman.
En sådan inrättning är otvifvelaktigt af icke ringa samhällelig betydelse och skulle med större utsträckning kunna uträtta ännu mera godt. Ännu tål det kanske innan denna läsesalong kan jämföras med Athenæum i Köbenhavn, men så är det senare också öfver ett halft århundrade gammalt och har att råda öfver stora krafter. Men hvarför skulle icke vi kunna snart nog öfverträffa Köbenhavn också i den vägen, vi som hafva så många flere teatrar än den danska hufvudstaden, så många flere fina värdshus, så många flere stora kaféer, vi som stå framför våra danske bröder i hela det offentliga glada och »eleganta» lifvet.
——————
