ganska trångt i sitt hus på Riddarholmen. Riksdagen behöfver ett nytt hus. Hvar skall man lägga det? På Helgeandsholmen naturligtvis.
Och riksbanken skulle också hafva ett nytt hus. Han kan väl icke i all evighet bo kvar vid Järntorget, som är ett så oansenligt torg. Hvart skall man flytta riksbanken? Till Helgeandsholmen. Det är klart.
Det finnes stockholmare som ifra för att Helgeandsholmen skulle göras till en fullkomligt fri plats med planteringar och möjligtvis en låg byggnad åt Mälarsidan, ungefär på det sätt som hr Karl Wetterhoffs vackra förslag innehöll. De togo illa vid sig, då de först hörde talas om riksdagshuset, och ännu värre, när bankhuset kom med i spelet. Men det var en sak som tröstade dem, och det var, att då skulle stallet ovilkorligen flyttas från holmen. Hvilken enfald!
Om man också bygger tio stora hus på holmen, om man där reser upp boningar åt riksdagen, riksbanken, riksmuseum kanske, åt Hazelii etnografiska museum, åt en ny nationalteater, som väl förr eller senare måste byggas, så stannar stallet likväl kvar.
Nu komma hrr fullmäktige i riksbanken att lägga sitt ganska vigtiga ord — hinc robur & securitas stod det på de gamla sedlarne — i vågskålen. De måste hafva det nya bankhuset bygdt på Helgeandsholmen, men som de mycket väl veta, att stallet är heligt och okränkbart, så besvärar det dem alldeles icke att bygga sitt nya bankhus midt uti stallgården.
De äro likväl icke ensidiga, utan mena, att saken kan ses från två sidor, men på ingen af dessa sidor får stallet saknas. Antingen skall stallet ligga där det nu ligger och med sina gyllene förråd öka värdet af bankens metalliska valuta eller också skall det flyttas, men
