verldshafvet och uppträdde med sin orkester i Nordamerika, under ständigt växande bifall. Hans rykte vardt stort och gick öfver land och vatten.
Slutligen kom han till Köbenhavn, men där herskade Lumbye den store, kungligt danskt krigsråd. Äfven Stockholm känner denne Lumbye I, lika väl som den andre af dynastien, Lumbye II, som ännu icke är krigsråd, men möjligtvis justitieråd, ty i Danmark spar man icke på titlarne. Dynastien Lumbye är utmärkt hvart den kommer, utmärktast dock i Köbenhavn och synnerligen i Tivoli.
Den som känner Köbenhavn och köbenhavnarne vet hvad Tivoli där har att betyda. Den som ej känner Köbenhavn och köbenhavnarne kan icke göra sig någon föreställning om denna betydelse. Stockholm höll en gång på att få ett Tivoli, ja, vi hafva ännu en lägenhet med det namnet på Djurgården, och vi hade ett Tivoli i början af 1850:talet, vid Norrtullsgatan, men det var ej ens ett svagt återsken af Köbenhavns.
Stockholmarne hafva visst icke något emot att roa sig, men det är icke på alldeles samma sätt som köbenhavnaren. Den senares nöjen äro onekligen mycket billigare och ofta mycket roligare. I Tivoli finner han alt hvad han behöfver för en »morsam» afton till det billiga priset af en mark eller 33 öre svenskt riksmynt. Består han sig så »to Smörrebröd» och en »halv Bayer», så är det ytterligare 33 öre, summa 66 öre för en glad afton i en stor och vacker trädgård med god musik och många slags förströelser.
Vill han ovilkorligt kosta på sig något extra, har han ett konstridarsällskap i den »lukkede Cirkus» eller några andra oskyldiga extranöjen mot en liten förhöjning i utgifterna. Kanske han också njuter en »Rödgröd med
