Til Movitz, när elden var lös i hans Qvarter
uti Kolmätar-gränden.
Ach hvad för en usel koja!
Spräckta rutor, brutna lås!
Tuppen gal en sträf hoboja;
Trumman hörs i gränden slås.
Wer da! Wer da! Larm på gatan.
Jeppe blås i tornet, blås. Som en gås Kacklar den Satan.
Klockan klämtar, vatten fås.
* * *
Niclas torn som röda gulle’
Blänker i den mörka natt;
I en hövålm på en skulle
Slås två kärngar om en skatt;
Ur en sönderslagen ruta
Tittar fram en gulbrun katt; Straxt besatt Hundarna tjuta;
Larm och buller, gråt och skratt.
