Sida:Fredmans Epistlar.djvu/112

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
97


N:o 34.
FREDMANS EPISTEL

Til Movitz, när elden var lös i hans Qvarter uti Kolmätar-gränden.



Ach hvad för en usel koja!
Spräckta rutor, brutna lås!
Tuppen gal en sträf hoboja;
Trumman hörs i gränden slås.
Wer da! Wer da! Larm på gatan.
Jeppe blås i tornet, blås.
 Som en gås
 Kacklar den Satan.
Klockan klämtar, vatten fås.

* * *

Niclas torn som röda gulle’
Blänker i den mörka natt;
I en hövålm på en skulle
Slås två kärngar om en skatt;
Ur en sönderslagen ruta
Tittar fram en gulbrun katt;
 Straxt besatt
 Hundarna tjuta;
Larm och buller, gråt och skratt.

* * *
Pum-
G