Sida:Fredmans Epistlar.djvu/127

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
112


N:o 37.
FREDMANS EPISTEL

Til Mollberg på post vid Kungs-Trägården.



Mollberg, stå stilla, stå stilla vid grind,
Stilla på din post! Fältväbeln befaller;
Stå som en docka rödblommig och trind
Inom Floras grönskande galler.
Prägtig med tofs din blanka karpus
Lyser i fronten bland bajonetter,
Stolt dina ben med hvita stöfletter
Trippa beständigt kring gångar och hus.

* * *

Bror min, din upsyn förråder et blod,
Som med våld och mord ur hjertat upstiger,
Så at du verklig kan kallas för god
När du bara skyllrar och tiger.
Se hvar han vandrar med sitt gevär,
Lång och högbröstad, breder i truten,
Halsduken svart, stångpiskan upknuten,
Hårlocken pudrad, upvicklad och tvär.

* * *

Men inom gallret hvad blommande prål!
Sammanvridna hvalf, blompottor och stoder,
Bugningar, nigningar, löjen och skrål
Vid et sorl af sprutande floder.

Stolt