Hvaruti avmålas Ulla Winblads hemresa från Hessingen
i Mälaren en sommar-morgon 1769.
Solen glimmar blank och trind,
Vattnet likt en spegel;
Småningom upblåser vind
I de fallna segel;
Vimpeln sträcks, och med en år
Olle på en Höbåt står;
Kerstin ur Kajutan går,
Skjuter lås och regel.
* * *
Stålet gnistrar, pipan tänds,
Olle klår sit öra;
Rodret vrides, skutan vänds,
Gubben har at göra;
Under skarpa ögonbryn
Grinar han mot soln i skyn;
Kerstin, gubbens hjertegryn,
Skal nu seglen föra.
* * *
Seglen fladdra, skutan går,
Jerker tar sin lyra,
Lyran brummar, böljan slår,
