Skönsta blomster-skålar;
Uti leret brännes in
En Apelles pensel fin. Ulla Winblad, min Cousine!
Ser du hur det prålar.
* * *
Såg du nu Mariæberg,
Så se längre neder;
Med en gul och bleknad färg
Sig ett tjäll utbreder.
Fönstren glittra, kännen J
Ej Salpetersjuderi?
En gång, Ulla, raillerie!
Palten dit dig leder.[1]
* * *
Fällom lodet på vårt djup,
Jäspa ej och nicka,
Sov ej, öpna flaskan, sup,
Bjud Mamsellen dricka;
Vakna Movitz, ser du ej
Lazaretts palats, så säj?
Akta näsan du på dej
För hvar vacker flicka!
* * *
Tornens spetsar blänka ren,
Kors och tuppar glimma,
Mor-
↑Då detta skrefs, var på Kongsholmen en
Salpetersjuderi-inrättning, och därvid et Tukthus.
