Sida:Fredmans Epistlar.djvu/177

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
162


Norström stjelper sin peruk
Af sin röda skalle,
Och min Ulla blek och sjuk
Lät sin kjortel falla,
Klev så bredbent i paulun;
Movitz efter med basun:
Maka åt dig Norström! Frun
Hör ju till oss alla.






N:o 49.