Minsta vinkel Osar finkel, Minsta bro bär fulla ök. Mollberg styr då dit åt, åt bryggan til vänster; Ren sitt fenster, Ren sitt fenster Öpnar fader Hök.
* * *
Titta dit åt, dit åt strand, Ut åt sjön, på vänster hand, Dit midt öfver åt det huset, Där som ljuset Syns ibland. Nej min ros, min sockerbit Dit åt, där jag pekar, dit, Dit åt skogen Åt den krogen Med en skorsten röd och hvit;
Dit där som den torparn med ljustret vid kullen, Står i jullen, står i jullen, Han som koxar hit.
* * *
Ljufva vindar, blåsen opp! Hissa vimpeln högt i topp; Lät nu seglen fladdra, fläkta, Vi ä ägta i vår tropp.
