Som i den klara bölja
Du ser, du ser
Den ystra fisken sig fördölja,
Och Zephirens hvirflar följa
Med ryckning up och ned,
Så din Charlotte, min Frände,
När hon til din bädd anlände,
Som en fisk hon qvickt sig vände,
Hvar led en sprittning kände
Jag sjunger intet mer. :||:
* * *
Ach! för hvar gång jag skåda Charlotte! Charlotte!
Hos Fabrikörn, vid råck och låda,
Då hvar lördag hon bebåda
Hvar balen skulle stå!
Mig tycks jag ser Charlotta
Med två nystan i en potta
Vid sin härfvel stå och måtta;
Vips öpnas Plutos grotta!
Och Nymphen sjunker då. :||:
* * *
Lät från din syn försvinna, Movitz! Movitz!
Hvar skymt utaf din älskarinna;
Lät nu dina tårar rinna,
