Sida:Fredmans Epistlar.djvu/204

189

Klotet göms i slask och grus;
Ur en Kardus
Somliga nypa,
Andra slås om toma Krus.

* * *

Men bäst et moln sprider sin väta,
Syns Regnbågen med et gyldne prål;
Strax nya mål
Brödren utmäta
Under blixt af blanka stål;
Tolf kring en Bål
Skratta och träta,
Och två kyssas vid en Skål.

* * *

Skål! det var bom, Mollberg slog åtta;
Bom för Wingmark, ta mig den och den!
Två föll igen;
Kom ska vi måtta;
Udda om två halfstop än.
Bom kära vän,
När vil du måtta,
Ögat blott på Hörnan spänn.

* * *

Hur sa? hva ba? föll inte båda?
Hörnan föll, fem supar håller jag;
Bom i hvart slag,
Bom utaf våda;

Ölet