Se Mollberg med svart Råck och Flor,
Med Rucalvans-handskar och Bockskins-skor,
Med lurfvigt hår, svart som en Mor; Hans sorg är stor, Bror Movitz, Bror! Hans sorg är stor,
Hans sorg är öm och stor, Bror, Bror!
Betrakta hur han modfäld står,
Drar up hvita Näsduken vid hvar tår,
Med handen sig för bröstet slår; Hans ångst, gutår! Är öm och svår, Hans ångst, gutår!
Hans ångst, blir år från år svår, svår. Men Clotho med sin sax, Hon klipper som et ax Vår svaga lifstråd af; Blott en hand Full med sand
Döljer nu en fordom Fröjas vackra slaf,
En sträng Vestal i sit qvalm i sit qvaf.
