Sida:Fredmans Epistlar.djvu/247

232

	Och därför gick hon ut.	Fin.
Corno. - - -	Hurra hvad strufvor och vin!
Corno. - - -	Herrskapet mumsa som svin.
	Bergströmskan hon skrattar, I skinkfatena fattar, Och tömer Carafin. Och den där Cousine Som uppå våfflan äter, Hon som är så feter,
	Säj mig hvad hon heter.	D. C.
	* * *
Corno. - - -	Stöt i ditt Valdthorn. — Ja men.
Corno. - - -	Mollberg nu dansar igen,
	Färdig uppå foten,
	Liksom stod han i roten,
	Och språng för fienden.	Fin.
Corno. - - -	Västen upknäpter och gul;
Corno. - - -	Skjortan som tvättas hvar Jul,
	Fläktar uti trasor; Med ullstrumpor och hasor Står han i Bacchi skjul. Gammal, fet och ful Han Bacchi kransar binder. Visar glad och trinder
	Sina blomsterkinder.	D. C.

N:o 69.