Hoppa till innehållet

Sida:Fredmans Epistlar.djvu/263

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
248


Säg Movitz, har jag rätt? — hvi penslar du och dröjer? —
Säg hvad den hvita kjoln för ädel fräckhet röjer?
Liftröjan af hvitt taft och skor af gull-brocad.
Ach! måla Movitz mer, men gör din tekning glad.
Bergströmskans skål — Gutår! — hvars bild på duken prålar!
Apelles led hans hand! Jag driker, och du målar.

* * *

 Madam!
Sitt nu ner, sitt helt stilla,
Blunda med ögat en kärlig blund; :||:
Dra nu litet på mund,
Se hit min skönhet lilla.
 Madam!
Något vackert sitt hjerta inbilla;
Tänk på mej, Se på mej nu min lilla! 
Skjut bröstet litet fram;

Min syn ej förvilla. Fin.

Men! den min pensel bildat har,
Sjelf mig bedrar;
Ja jag blir kär,
Förvillad, yr.
God vänner här
Om ram bestyr,

En förgylder ram. D. C.
Hålt