Sida:Fredmans Epistlar.djvu/268

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
253


N:o 76.
FREDMANS EPISTEL

Til Mutter på Wismar, rörande Hans Jergen, då han blef utpiskad ifrån Balen.


Se Hans Jergen hur han sig bockar,
Kläde kring hufvud och plåster på mund,
Svarta håret i hängande lockar
Flaksar kring öronen som på en hund;
Med stopet i näfven han på Krögarn ser.
Niemals Schvachbier, bringt mir Dobbeltbier.
Naa, anjetzo hier;
Seynd sie nun so gutich, Schteet på tin kranne; Gesundheit, plaisir!

* * *

Mässings-kammen blank bak i nacken
Glimmar mot ljusen så blekgul och matt;
Hvar gång Jergen han knarkar med klacken,
Blixtra stråpärlorna uppå hans hatt.
Men Nymphen tar stopet, och hon ropar drick!
Ach! mein Schatz, Engels kindlein! wer ich?
Excusirn sie mich;
Seynd sie nun so gutich; warten sie nun; gleich im augenblick.

* * *
Lu-