Hoppa till innehållet

Sida:Fredmans Epistlar.djvu/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


24


N:o 11.
FREDMANS EPISTEL

Til Bröderne och Systrarna på Lokatten.
Klingar väl vid Valdthorn.




Hej! sade Fredman hvar gång han hörde Valdthorn börja skråla,
  –  –  –  Och spelmän såg:Corno.
Verlden är ej så ful, som vi hänne ängslig afmåla
  –  –  –  Med storm och våg;Corno.
            Alt leker för vår håg,
            Skönhet i hvar ögna stråla,
            Bränvin och dubbelt Öl ha vi nog,
                      Fioler på hvar krog.

* * *

Käraste Systrar uppå Lokatten, heder, tack och ära!
  –  –  –  Och full Musik;Corno.
Holländska pipor, Regarns-peruker, Ryssar som svära,
  –  –  –  Och Jungfru-skrik.Corno.
            Den Båtsman han är rik,
            Til Dublin ska han med Tjära;
            Han där med långa böxorna står,
                       Han fick bra stryk i går.

* * *
Edra

}