Sida:Fredmans Epistlar.djvu/69

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
54


N:o 21.
FREDMANS EPISTEL,

Hvarutinnan Han 1:o Afmålar Natten med deß nöjen. 2:do Tyckes liksom för ögonen ställa ett slags Aequilibrium emellan Vinets och Kärlekens styrka, men omsider ljusligen uppenbarar öfvervigten.


  Skyarna tjockna,  
Stjernorna slockna,
Stormarna tystna, som örat upfylt,
Staden i dimma,
Tornena glimma,
Månen försilfrar hvad solen förgylt.
Hundarna skälla,
Portarna smälla;
V:cllo. - - - Spänn nu din bas.
Hvart man sig vänder
Pottor i gränder
Klinga i gatan, hej lustigt Calas!
 
* * *
Ställ dig vid bänken,
Ragla mot skänken,
Känn dig nu före, hvar står din Butelj?
Grumla’n och skaka’n,
Och under hakan
Sätt nu Fiolen och klunka och svälj;
Spot-