Den här sidan har korrekturlästs
54
N:o 21.
FREDMANS EPISTEL,
Hvarutinnan Han 1:o Afmålar Natten med deß nöjen. 2:do Tyckes liksom för ögonen ställa ett slags Aequilibrium emellan Vinets och Kärlekens styrka, men omsider ljusligen uppenbarar öfvervigten.
| Skyarna tjockna, | |||
| Stjernorna slockna, | |||
| Stormarna tystna, som örat upfylt, | |||
| Staden i dimma, | |||
| Tornena glimma, | |||
| Månen försilfrar hvad solen förgylt. | |||
| Hundarna skälla, | |||
| Portarna smälla; | |||
| V:cllo. | - - - | Spänn nu din bas. | |
| Hvart man sig vänder | |||
| Pottor i gränder | |||
| Klinga i gatan, hej lustigt Calas! | |||
| * * * | |||
| Ställ dig vid bänken, | |||
| Ragla mot skänken, | |||
| Känn dig nu före, hvar står din Butelj? | |||
| Grumla’n och skaka’n, | |||
| Och under hakan | |||
| Sätt nu Fiolen och klunka och svälj; | |||
Spot-
