- kunna väl katholikerna bo i kollegierna och afhöra föreläsningarna, men ieke erhålla någon grad. I Oxford är intoleransen absolut, och katholska studenter kunna hvarken deltaga i föreläsningarne, eller bo i kollegierna, ja sjelfva vistandet i stadens universitetsqvarter är dem lagligen förbudet. Utom universiteterna njuta katholikerna numer en fullkomlig lärofrihet. Tillförene, och i hela två sekler, fingo de hvarken hafva skolor eller kollegier på Brittisk jord. Lagen straffade såsom högförrädare med döden hvarje katholik, som i England meddelade undervisning, om också blott i att läsa och skrifva. Derföre blefvo en mängd Engelska och Irländsk-katholska kollegier grundade på kontinenten i Frankrike, Tyskland och Italien, och de många s. k. Skottska och Hiberniska klostren samt de Engelska jungfrustiften hafva detta barbariska lärotvång att tacka för sitt upphof. Nu hafva i detta afseende tiderna förändrats, och det är katholikerna åtminstone tillåtet, att på egen bekostnad upprätta undervisningsanstalter, ehuru de icke hafva någon andel i de väsentliga fördelarne af sina fäders stiftelser.
De fleste af Freys läsare hafva utan tvifvel uti våra större
politiska dagblad för någon tid sedan sett en kort notis om det interessanta
fynd af fragmenter af Norsk fornlitteratur, som nyligen blifvit gjordt
i Norska Riksarchivet. Härom har nu en lika lärd och utförlig som
interessant underrättelse blifvit offentliggjord af den af Nordisk
språkforskning och fornlitteratur högst förtjente Prof. P. A. Munch i
Christiania och den med detta år började Tidskrift for norsk Videnskab og
Litteratur udg. af Ch. C. A. Lange. Utrymmet tillåter oss icke att
här införa något längre utdrag ur nämnda afhandling; må det vara nog
att nämna, att de funna membranfragmenterna visa sig hafva tillhört
öfver 50 pergaments-codices, till större delen förut okända eller
åtminstone äldre än de hittills bekanta. Fragmenterna äro dels skrifna på
Fornnordiska språket (Lagböcker, Sagor), dels på Latin (Legender,
Klosterskrifter). De förra röra för det mesta Norge och Island, men
ibland dem förekommer äfven ett svenskt, och det är om detta, som
vi här, med Prof. Munchs ord, vilje lemna våra läsare närmare
underrättelse:
”Ett Duodes-blad af en Codex af den äldre Vestgöta-Lagen insändt från Thelemarken 1638" (såsom rygginhäftning för fogde-räkenskaper).
”Det innefattar slutet af Retlosæbalken och början af Jorda-balken. Då såväl rättskrifningen här långt mera närmar sig till det, som man måste se för det äldsta och riktigaste, än uti Cod. A i Collins och Schlyters upplaga (t. ex. iarðar, icke iorðær, infinitiverna på a i st. för på æ o. s. v.), som ock sjelfva skriftdragen hafva ett mera antikt utseende, än det facsimile, som af Cod. A af dem meddelas, så lär man med fog kunna antaga att fragmentet är åtminstone 50—70 år
