534
”Sir John Holland var den förste, som nalkades, och han lät sin väpnare vidröra riddaren Bonniants sköld, hvilken genast kom ut ur sina tält. Sedan de mött ut afståndet, och de båda riddarne betraktat hvarandra en kort stund, sporrade de sina hästar och störtade mot hvarandra med sådan häftighet, att riddar Bonniants lans trängde genom Sir Hollands sköld och vidrörde hans arm, utan att såra honom, men riddaren fortsatte ridten till ändan af banan. Andra gången de möttes, träffade de hvarandra helt lätt, och deras hästar ville icke fram för tredje gången.”
Lord Holland, som var upphetsad och önskade strida ännu en gång, återvände till banan och lät sin väpnare slå på grefve de Saint Py’s sköld, och denne riddare red genast fram. Då lorden såg honom komma, sporrade han sin häst, och båda redo mot hvarandra med väl riktade lansar. Just som de möttes, sprungo deras hästar tvärs öfver banan, hvilket ansågs som ett stort fel, men riddarne träffade dock hvarandra, och lord Hollands hjelm blef afkastad. Han återvände då till sina följeslagare, hvilka åter satte hjelmen på honom, hvarefter riddarne åter redo mot hvarandra och stötte spjuten mot sköldarne med sådan styrka, att ryttarne ovilkorligen fallit af sina hästar, om de icke hållit sig qvar genom att hårdt trycka benen mot hästarnes sidor.
Lord Holland, som gerna ville utmärka sig vid detta tornerspel, fästade åter, sedan riddarne hemtat sig något, sin hjelm och fattade sitt svärd. Då grefve de S:t Py såg detta, sporrade äfven han sin häst, och de höggo hvarandra på hjelmarna så, att gnistrorna flögo omkring dem. Då förlorade riddaren S:t Py sin hjelm, men båda redo till slutet af banan.
Denna strid vann allmänt bifall, så att alla närvarande erkände att de tre riddarne brutit sina lansar förträffligt och utan att skada någon, oaktadt ingen sparat den andra. Lord Holland ville rida ännu en dust för sin mö, men detta vägrades honom, och han red ur banan, sedan han med mycken skicklighet brutit sex lansar.” (Froissart).
På samma sätt fortsattes vapenleken af flera riddare, och fransmännen uppförde sig särdeles ridderligt och höfviskt mot
