― 17 ―
Visserliga finnas några småsinnade män med föråldrade principer, hvilka få myror i hufvudet derföre att deras respektive makar behaga kröna dem; men dessa äro gudskelof ganska få till antalet och mängden af äkta män instämmer uppriktigt i den fransyska skaldens ord:
Nous connaissons en mariage
Un moyen sur pour être heureux,
C’est que l’epouse soit volage
Et que l’epoux ferme les yeux.
S’il est dans la ville
Quelque epoux tranquille,
C’est toujours, j’en suis convainen
C’est un cocu, c’est un cocu.
Ödet är någonting hvilket menniskorna alltid tillskrifva sin egen olycka och andras framgång, men aldrig sin egen framgång eller andras olycka. — Jag mötte för en vecka sedan — berättar en tysk författare — en handlande, som jag känt från barndomen. Han såg högst belåten ut och talade om sin förmögenhet, ett fördelaktigt giftermål, som han ärnade ingå o. s. v. »Du har varit bra lycklig», sade jag »i dina företag. För ett par år sedan var du ännu helt fattig och obemärkt, och tänkte minsann icke på att gifta dig med en rik fröken.» — »Lycklig!» utropade han, »nej det kan jag visst inte säga; men jag har varit arbetsam och spekulerat klokt.» — — — Några månader derefter mötte jag honom; han beklagade sig öfver ett par betydliga förluster och svor öfver det ogynnsamma ödet.
