— 23 —
Dagen derpå anställdes efterspaningar efter Nicklas, som
naturligtvis ej kommit tillbaka; och då man påträffade hans
lik ett stycke upp i skogen nära milstolpen, skyndade man att
fängsla Lundgren i anledning af bröderna Broströms
berättelse. Då han ställdes inför rätta, och domaren betraktade
att det väl var troligt att han velat hämnas på Nicklas, för
det denne, vare sig med eller utan skäl, förtalat honom, och
dertill lade brödernas berättelse och vittnesmålet af några
bönder, hvilka farit utåt vägen och först hört ropet och sedan
mött Lundgren med ett förvirradt och hemskt utseende, var
det ingalunda att förvåna sig öfver att han blef dömd till
döden. Sjelfva hans hustru kunde ej annat än tro på sin
mans brottslighet och tröstade sig lätt öfver hans död.
Men bröderna Broström återfingo sina gamla kunder och blefvo snart ännu mera välmående än förut.
«I sanning en ganska besynnerlig historia! Skulle den kunna vara sann?»
»Din inspektor försäkrade mig det; ehuru jag ej kan förstå huru han fått reda på historiens sanna förhållande: jag menar det att Broströmarne mördade Nicklas.»
