― 4 ―
den bli oduglig, så kan den ej motse annat öde än att bli kastad upp på vinden bland annat skräp.
»Och likväl knotar den icke, den förrättar lika oförtrutet sitt åliggande. Hvar finner man väl bland menniskorna en dylik tjenare?»
»Du har rätt; men i stället finnes det så många flera herrar, liknande dig i delta afseende.»
»Men min pendyl är ej blott min tjenare, hon är min vän. Då jag någon gång är nära att försumma uppfyllandet af någon vigtig pligt, påminner hon mig derom. Hur många gånger har ej denna hammare på sitt underbara språk sagt mig: Gå, skynda! Fort, annars förråder du menskligheten, hedern, pligten! — Och allt detta utan att jag på minsta sätt visat mig tacksam!»
»Låtom oss fortsätta jemförelsen: En menniska behöfver för sitt dagliga uppehälle blott några skålpund — jag antar 5 — bröd, kött och vatten; och likväl förslösar hon dagligen mycket mera; icke så med min pendyl; den nöjer sig med sina 5 skålpund bly, hvilka äro tillräckliga för upprätthållandet af dess existens.»
»Jag skulle vilja fortsätta detta ämne, men min vän påminner mig nu om att tiden är inne för sessionens börjande. Jag skall således låta dig höra mitt opus. Men dessförinnan ber jag dig komma ihåg att större delen deraf är sammansatt, medan jag ännu var ganska ung; det är nu väl snart 20 år sedan.»
