Hoppa till innehållet

Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/21

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs




1.

»Tappert stred du, modigt föll du:
 skald och hjälte på en gång,
Du har stupat, som du lefde —
 handling, poesi och sång.»

e nya vägar, på hvilka den svenska lyriken leddes in i början af 1840-talet, hade sin utgångspunkt i de stora yttre världsomstörtande händelserna på 1820—30-talet, hvilka så mäktigt grepo de ungas hittills af fosforism och tegnérism nästan uteslutande berörda sinnen, att de glömde bort både de vackra drömmarna om en »lycksalighetens ö» och de gamla minnena från »Axel Hvides» eller »Kung Beles» dagar. Och när sedan turen kommer till vårt eget land, då oro och jäsning börja äfven här, då äro de unga skalderna beredda: i dikten införa de dagens frågor; dikten blir värklighetens afspegling, framför allt blir den politisk. Redan 1830 hade den unge C. F. Ridderstad börjat utsända sina politiska sånger, hvilka dock förblefvo utan egentlig betydelse; först mot slutet af 1830-talet tog icke blott den politiska utan äfven den sociala poesien rätt fart och fann fast botten. 1838 är det, som Erik Gustaf Geijer, på gamla dagar brytande med sin forntid, offentligen ställer sig i liberalismens leder:

Ensam i bräcklig farkost vågar
Seglaren sig på det vida haf.

En flock unga skalder framstår — icke tillsamman bildande någon i egentlig mening literär sångarskola —