Orvar Odd och Almqvist. Hans dikt vid dennes död. Orvar Odd ärlig kritiker
sid. 332—340.
3.
Hans »memoarer öfver den förflutna veckan och däraf vållad Aftonbladsindragning. Orvar Odd som kåsör och följetonist. »Från hinsidan sundet». Orvar Odd som reseskildrare. Hans svårmod och musikaliska begåpning. »En vandrande harpspelare». Hans skärpta blick för den yttre värkligheten. »Värkligheten till fantasien»
sid. 340—348.
4.
Orvar Odd som naturskildrare. Kärlek till naturen. »Sulitelma». »Norges Fjælde». Naturskildring från Danmark och Skåne. »Bref à la Demoustier» till baronessan P. med ett poem öfver Sundet. Naturskildring från Stockholms skärgård
sid. 248—356.
5.
Orvar Odd som politisk skald. Likhet med Talis Qvalis. Gripen af franska revolutionsidéerna. Dikten »Till de unga». Kosmopolitiska frihetsidéer. Hans skandinavism. Polska frihetsrörelsen 1830. »År 1830». Den upprörda stämningen i Upsala och Lund under denna tid. Antiryskhet. »Glada Tidender». »En tröstegrund» af Talis Qvalis. »Polsk scen» (1846). »Polsk stormmarsch» (1863). Sympatier för Ungern. »Eljen Kossuth». Krimkriget och allmänna stämningen i Sverige 1855. Ridderstad i Östgötakorrespondenten. Orvar Odd i »Tvänne vändpunkter». Skaldernas beundran för Napoleon I. »L'homme de la destinée». »Grenadieren» af Beppo. »Napoleons svärd» af Ridderstad. De gamla Napoleonsillusionerna vakna 1855. »Vårt statsskepp». »Sveaborg» af Talis Qvalis. Dikt af Orvar Odd i Öresundsposten 1855. Skaldekören emot Ryssland. Missnöjet emot Oskar I till slut upplöst i vackert erkännande. Orvar Odds dikt vid kung Oskars död
sid. 357—383.
6.
Öfvergång från radikalism till svensk folklig åskådning. »Reformkungen». » Stanzer för dagen». Intresse för landets inre utveckling i det kommunala, i medborgaranda; för folkhögskolan. Hvarför han älskade Danmark. Klar blick för småfolkets andliga behof. Trofast in i det sista. — Afslutning
