Hoppa till innehållet

Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/62

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
 48
»Frihetens sångarätt» i Sverige.


Han kastar sig således in i striden med tvänne dikter »Conciliet» och »Kupan», båda synnerligen intressanta tidsbilder, om ock den förra särskildt i poetisk form står särdeles lågt; denna är emellertid riktad emot presterskapet, den andra emot Svenska Biet, båda med anledning af Straussåtalet och båda offentliggjorda i n:r 268 och 277 af Aftonbladet 1841, »Conciliet» först sedan åtalet mot Aftonbladet blifvit afgjordt, då den åtföljdes af en not af redaktionen: »nedanstående poem insändes till Aftonbladet redan för några veckor sedan; men red. ansåg det då under pågående tryckfrihetsmålet, till undvikande af misstydning, icke böra meddelas. Detta hinder har nu bortfallit, sedan saken är afgjord. Red. anser dock nödigt göra det förbehåll, att innehållet bör betraktas helt och hållet såsom en skämtsam fiktion, hvilket är så mycket mera skäligt, som man sedermera hört från ett och annat håll, att herr ärkebiskopen desavuerat, att åtalet mot skriften, på hvilken här är alluderadt, blifvit motiveradt af honom, och något concilium i själfva värket icke blifvit hållet. Det hela bör således betraktas endast såsom en liten satir på det hierarkiska nit, som i allmänhet här och där uppenbarat sig under tryckfrihetsåtalet.»

Sommelius skildrar nu, huru som det samlade presterskapet uttalar domen öfver Hierta:

Öfver Strauss att bryta stafven
I den andliga konklaven
 Samlas de högvördiga.
Consistoriales klaga
Öfver Hierta och uppdaga,
Att de forskning ej fördraga
 Utom domkapitlena.

Det är ärkebiskop af Wingård, som han låter föra ordet. Denne och Aftonbladet stodo i ganska spändt för hållande till hvarandra, alt sedan Aftonbladet utsändt sin spetsiga kritik mot biskop Wingård i Göteborg, då denne var påtänkt att bli ärkebiskop Rosensteins efterträdare.

I hans mun lägger skalden först en allmän klagan öfver den tvifvelsjuka tiden, öfver de fruktansvärda omina, som hänga öfver Herrans »Wingård», öfver att