Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
 50
»Frihetens sångarätt» i Sverige.

Talrikt af madonnor se'n
I små svarta kabinetter
Utaf ebenholtz, porträtter
Formade af elfenben.

Här låter han nu alla Hiertas motståndare samlas och utdelar därefter på sitt eget manér hvassa slängar åt dem alla i tur och ordning, Beskow, ärkebiskopen och —

Flux beredd att redigera
Små osanningar med mera,
Stretar grensle öfver sin
Kullerstol vid skrifpulpeten
Bilden af treenigheten
Olsson-Angeldorff-Anglin.

Ty det angår kraftmesuren
Mot den ledsamma figuren
Som försvenska vågat Strauss,
Och det ljusa ändamålet
Att få boken bränd på bålet
Och boktryckaren heraus.

Sommelius delade det draget med de flesta samtida yngre svenske skalder, att han ej var prestvän, och han dolde detta lika litet som han lade band på andra sina antipatiska känslor. I den strid, vi här ofvan berört, och som upprörde landet nästan lika mycket som 1838 års nyss omnämnda affär, stod han helt i Hiertas trupp, ehuru han, som vi strax skola visa, ingalunda slöt sig utan reservation till det s. k. oppositionspartiet; tvärtom, han opponerade sig både mot höger och venster. Men i nyss berörda fall intog han en afgjordt klar ställning. Striden mellan Aftonbladet och Hierta å ena sidan, Svenska Biet och Tegnér, Wingård m. fl. å den andra, kom emellertid oviljan å båda sidor att uppflamma alt häftigare. »Hufvudfrågan är,» skref Hierta i Aftonbladet af 26 aug. 1841, »huruvida svenska nationen må äga att på sitt språk få läsa, hvad utländska vetenskapsmän skrifvit i religiösa ämnen, om det ock innefattar en ransakning af själfva skrifterna.» — Sommelius låter presterna genom ärkebiskopen svara: