Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/66

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
 52
»Frihetens sångarätt» i Sverige.

öfversättaren som den icke ansvarige boktryckaren. vederbörande upprörde himmel och jord, som om hela statens välfärd stode på spel — — — — — — — —

— — I dag, tjugo år efter,» tillägger han vidare, »har Rénans »Vie de Jesus» utkommit, utanatt det faller någon människa in, att tryckfrihetens vårdare borde träda emellan. Toleransen har, som man ser, på dessa tjugo år gjort ett enormt språng och upplysningen har definitivt segrat öfver tryckfrihetsförordningens illusoriska paragrafer.» — —[1]

1860 lät man lugnt Rénan ha sin gång; 1840 tolkade Sommelius den kyrkliga oron så:

Ja, hur gick det oss, skriftlärde,
Oss, som endast Gud beskärde
Ljuset, om de afskyvärde
Straussiska idéerna
Gynnades af kleresiet,
Och det kätterska partiet
Sprida fick fritänkeriet
Eller tolka skrifterna?

Liknöjdt trots förutan gränser
Ger sig luft uti sentenser
Vådliga; inkonsekvenser
Förebrås lärjungarna.
Vetandet totalt inkräktar
Trons område; man anfäktar
Religionen, som ej mäktar
Stå emot bespottarna.

Vid denna tid var dock fritänkeriet ännu ej så långt hunnet åtminstone bland de lyriska skalderna. Däremot visar sig alt mera åter samma misstroende mot målsmännen af det »andliga» ordet, som i föregående tider varit så allmänt inom den svenska literaturen liksom inom alla länder; man påträffar alt för ofta — för

  1. Flera meningar ang. hela denna Strauss-strid kunna göra sig gällande; men vi betvifla, att kristendomens sak lidit mera men af Strauss' bok än den vunnit af de apologier denna framkallat, t. ex. H. M. Melins: »Jesu Lefverne». Förf.